Funderar allt mer och mer... På hur jag vill ha det... Kommer inte fram till så mycket vettigt... Tråkigt nog...
Har idag iaf haft en mys dag med mina tjejer å Milan... Först fika här hos mej och sen blev det tv-kväll hos Hella och Ocke! Inte helt fel precis! Passade på att gosa och roa Milan lite... Han är juh sötare än sötast!

Läste i aftonbladet förut att det är tydligen trendigt med hemma kvällar... Då är jag trendig alltså!  =)
Man skulle slänga på sej sina mysbyxor och bara vara... Låter verkligen som mej nu för tiden... Mysbyxor är det skönaste som finns!

Kvällen & natten mellan torsdag å fredag var jag på lite äventyr oxå. Det var väldigt skönt att få komma iväg en sväng... Bara sitta där uppe och kolla ut på regnet och lyssna på musik och tänka... Det gjorde jag hur mycket som helst. Skrattade lite åt yr huvudet oxå... Men det går juh inte gör så mycket annat! Go'ing! Tack för en trevlig kväll!
Hittade en bra radio kanal där uppe mitt i allt oxå... Svenska favoriter... Under kvällens gång så spelade de Spending my time med Roxette... Jag fastnade verkligen till tusen för den texten...
Har på senaste tiden börjat fastna oerhört mycket för texterna på låtarna...
Timbaland - Apologize är en sån.... Men det är nog för att vissa saker stämmer så bra...
You tell me that you need me... Then you go and cut me down...


Kan inte förstå hur mycket ett par ord kan spöka sådant... =(
Tänker allt för mycket på dej fortfarande... Snart 1 månad sen... Borde väl ta och släppa snart tycker jag...
Fast det är mest när jag sitter i min ensamhet som tankarna om dej kommer mer å mer...
När jag gör nåt eller har kompisarna omkring mej så kan jag tänka på annat...
Men jag måste ge mej faan på att glömma dej... Men det är nog orden som spökar som sagt...
Men nåt gjorde du med mej den här gången, vet inte vad... Trodde juh att det skulle blivit annorlunda...
Kändes som att det var mer känslor från både ditt och mitt håll...
Som sagt nu är jag ensam i nattens mörker å då färdas tankarna till honom....
Saknar hans utseende... Saknar hans fina bruna ögon... Saknar hans kramar... Saknar hela honom! Tråkigt nog!!
Han visste vad han skulle göra för att röra till det i mitt liv... =(

Men som jag skrev i mitt förra inlägg så måste jag en en stor eloge till mina änglar!!
Som verkligen ställer upp... Som står vid min sida igenom det här...
Hade nog inte klarat det utan dom....

Hoppas verkligen på att jag får träffa mina älskade syskonbarn snart! Jag håller på att längta & sakna ihjäl mej !